Tjurig Envis Nyfiken.
När jag var liten blev jag ofta kallad Emelina eller Madicken, villket jag antar berodde på att jag hittade på en massa hyss lite titt som tätt. Och för att citera min pappa: ”Det var OFTAST av välmening du gjorde något men det blev bara lite fel”. Så egentligen var jag ju en liten ängel med lite myror i brallan bara :D (Dagens första lögn). Men jag var sällan ensam när jag hittade på mina små hyss utan jag hade faktiskt en liten medbrottsling(Emil) som ofta var lika påhittig han.
Jag minns särskilt en gång då vi skulle ut och ”fiska” vi två, i den stora pölen som brukade bli bakom pappas hus av allt smältvatten när vi var små. Vårt ståtliga fartyg bestod av en uppblåst traktorslang, en plywoodskiva och några spännband(som vi hittat i pappas garage). Riktigt stolta var vi över vårt bygge om jag inte minns fel. Men vi hade ju ett problem, vi hade inget att ro med!
Då hör det till saken att min pappa äger en röd kanot som har legat uppe på garagetaket i evigheter (och gör det fortfarande). Under den låg det två paddlar. Så självklart klättrade jag ju upp på garagetaket (nämnde jag att jag klättrade i precis ALLT när jag var liten?) och kastade ner dem på baksidan av huset.
Så bar det av ut på loken med håv och hink för att leta grodyngel. Behöver jag säga att det faktiskt blev rätt så mycket vatten där bakom huset och att det alltså var ganska så djupt för en 7 åring och en 5 åring?
Våra föräldrar blev förstås inte särskilt glada på oss när dom fick reda på vad vi hade gjort :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar